av Tor Axelsson
Drick ett glas vatten – och du sköljer strupen med hela världen! Den klara vätskan har släckt törsten hos miljarder andra varelser på planeten Jorden, innan den nu tar vägen in i din kropp. En enda klunk vatten – och du påminns om skapelsens väv här och nu. Kort sagt: det finns inget så ”märkligt” som vatten. Bara att det är så vanligt på Jorden - gör det ovanligt.
Thales av Miletos – handelsstaden i Jonien vid floden Meander, var en av världens sju vise män på 600-talet f Kr, han var den förste företrädaren för den joniska naturfilosofin. Han förfäktade: ”att vatten var det urämne som allt består av och varur allt uppkommer”.
Det var också han som beräknade höjden på de egyptiska pyramiderna, genom att mäta dess skugga vid den tidpunkt på dagen, då en persons skugga är lika lång som hans längd.
Med vårt vetande idag är vi helt klara över att livet – och därmed vi själva – vore otänkbara i solsystemet om inte vatten funnits. Livets kemi utspelas i vatten, och det är vattenflöden in i vår kropp som för med sig energi och syre för vår dagliga överlevnad. Vatten är skapelsens blod!
Vattnet spelade en avgörande roll för de första jordbrukarna. Inget grässtrå kan skjuta i höjden utan fungerande transport av näringsämnen. Det lärde sig de gamla egyptierna vid Nilen, liksom metsopotanierna i tvåflodskulturen mellan Eufrat och Tigris för 10 000 år sedan. Det finns historiker som hävdar att just kontrollen av bevattningen i dessa forntida samhällen var drivkraften i utvecklingen mot byggande av stater.
Men vattnet försörjde inte bara med det materiellt goda. Det gav också människan symboler. Romarna brukade två sina händer för att bevisa sin oskuld inför rätten. För indiern är rituella bad i den heliga floden Gagnes fortfarande ett livgivande inslag i deras religiösa liv.
I alla religioner spelar vattnet samma symboliska roll. Det kan döda och föda på nytt, det renar från smuts och synd och befrämjar en ny skapelse. Här i Norden växte Yggdrasil, världsträdet, vid vars rot fanns tre källor där liv och död kämpade om herraväldet. I Nya Testamentet Johannesevangeliet talar Jesus om ”strömmar av levande vatten”. Det kristna dopet är ett ”bad” till ny födelse. Vigvattnet vid utgången efter den katolska mässan är också ett uttryck för rening och förnyelse.
Men vatten är också förutsättningen för det moderna industrisamhället. Fabrikernas processer kräver vatten, energin omvandlas med hjälp av vatten. De stora transporterna mellan kontinenterna går på haven. Detta har lett till att vattnet skändas. Nedsmutsning, förgiftning, översvämningar, slöseri och uttorkning är exempel på människans ansvarslösa bruk av den klara vätskan.
Det är ett slags bitter ironi, att just nu när vi är i färd med att avslöja alltmer av detta urelements gåtor och skönhet, så har vattnet blivit ett problem för vår överlevnad. Därför måste vattnet läkas, helas, återupprättas som skapelsens urelement.
Livet har ingen framtid om vi inte lär oss umgås med vattnet i kärlek och klokskap. Forntid – Framtid - Nutidens ansvar