Av Anders Behn

Under slutet av 1800-talet flyttade många förmögna boråsare med familjer ut från stadens centrum till sina nybyggda sommarnöjen vid Öresjös stränder. Öresjö tillhör Viskans vattensystem och ligger norr om Borås, uppströms. Familjernas nya vanor ledde snabbt till ett ökat transportbehov. Tankarna kom redan på 1880- talet att kretsa kring en ångbåtslinje från Borås centrum (Västerbro) till några nyanlagda ångbåts-bryggor vid Öresjös bebyggda stränder.
Det var långt ifrån problemfritt att ordna med en fungerande ångbåtslinje uppströms Borås och in i Öresjö. På flera ställen var Viskan så grund att man var tvungen att muddra ordentligt på flera ställen. Vidare fanns det ett vattenfall vid Ålgården ungefär halvvägs från Borås till Öresjö. Vid Ålgården låg dessutom ett nybyggt kraftverk, som drevs med Viskans vatten. Vattendomen för Ålgårdfallet, var formulerad på ett sådant sätt, att det skulle blivit mycket dyrt för konsortiet att bygga en vanlig sluss förbi Ålgårdsfallet. Man fick därför söka en helt annan lösning på problemet:
Ångbåten skulle flyta i vattnet som en vanlig båt, men vid Ålgårdsfallet skulle den med egen maskin gå över fallet på en järnvägsbro och sedan åter ned i vattnet.


Byggdes i Borås


Rektorn för Tekniska skolan i Borås John Magnell åtog sig att konstruera båten, som sedan byggdes av Borås Mekaniska Verkstad. Båten, som hade storlek som en ordinär ångslup, kom att döpas till SSRW Svanen av Borås.
Ett konsortium bildades och man skaffade fram det nödvändiga kapitalet för den tänkta verksamheten. Ett stort problem visade sig vara anskaffandet av en lämplig båt. Denna båt måste ha ett starkt skrov, som klarade överfarten på järnvägsbron. Båten skulle dessutom vara så kort att den kunde vända på Viskan vid Västerbro.
SSRW Svanen hade en tidstypisk ångmaskin, som drev en propeller med en direktkopplad axel. Vidare hade man byggt in två tvärgående axlar i skrovet. På dessa tvärgående axlar hade man monterat järnvägshjul i varje axelända. Vidare hade man via en utväxling förbundit båtens främre hjulaxel med propelleraxeln så båtens framhjul snurrade hela tiden som propellern roterade. Denna konstruktion kom att medföra problem för damerna som följde med båten under det att det skapade förnöjelse hos yngre passagerare. Eftersom man inte kunde stanna propellern då den skar igenom vattenytan kom den att skvätta åtskilligt med vatten över passagerarna varje gång som propellern skar vattenytan.

 

Inspirerades av USA´s flodbåtar


Troligen hade man fått idéen till båtens konstruktion genom att studera samtida projekt i USA, där man hade löst flodtrafiken på ett sådant sätt med ett kombinationsfartyg.
Beträffande beteckningen på fartyget ovan så vet vi att i våra dagar översätter vi beteckningen SS med Steam Ship (= Ångbåt). På 1890-talet bytte man ut de gamla fartygsbeteckningarna. Den tidigare betydde Steam Screw (= ångdriven propeller). Orsaken till att man bytte ut beteckningen var att vid denna tid var de flesta fartygen propellerdrivna och skulle det gälla ett skovelhjulsdrivet så betonade man detta undantagsfall extra. – Beteckningen RW hittar man hos amerikanska flodbåtar och betyder RailwayWheel. Därmed har vi en rimlig förklaring till de fyra bokstäverna före Svanens namn.

 

Ersattes av smalspårig järnväg


Projektet med SSRW Svanen av Borås kom igång omkring 1890 och trafiken blomstrade under några år. Men ett annat konsortium hade parallellt tänkt i andra banor. Man hade planerat och byggt en smalspårig järnväg ifrån Borås Centrum och ut till Öresjö. Denna spårbundna trafik hade en enda motordriven vagn, som var en svår rival till SSRW Svanen om det likväl rätt begränsade passagerarunderlaget.
1896 gick SSRW Svanens rederi i konkurs och SSRW Svanen såldes till Västkusten. Denna järnvägsångare lastades då på en järnvägsvagn för att fraktas till sin nya hemmahamn. Hon såldes sedan flera gånger och en tid gick hon i trafik mellan ett par sjöar på Själland i Danmark. Här kom hennes egenskap att kunna gå på räls väl till sin rätt. Men det bör påpekas att annan spårbunden trafik slog ut henne även här, för SSRWSvanen gick rätt långsamt på land jämfört med annan spårbunden trafik. Slutligen byggdes hon om till pråm och gick i Köpenhamns hamn. 1942 sjönk hon efter att ha träffats av en torped.


© Copyright Götiska Förbundet


 | Webbkarta | Logga in |