Av Knut Andreasson
En skara götiska bröder hade vid Aschebergslogens vårutflykt 2010 samlats utanför en tunnelöppning. Några av bröderna hade med sig fru och barn, släktingar eller granne. Vårsolen stod högt på himmelen.
Vi orienterar oss
Strax bakom oss sticker ett flygplan ut med nosen och vingarna. Flygplanet har ett camouflagenät över sig. Var hade vi hamnat? Jo, vi är i Säve på Hisingen och vi väntar på att få gå in på det som i dag heter Aeroseum. Aeroseum? En kort förklaring är nu på sin plats:
Under det kalla krigets dagar ansågs att Göta Flygflottilj, F9, som låg här vid Säve behövde ett förstärkt skydd för sina flygplan, ett skydd som kunde stå emot anfall med kärnvapen. Redan tidigare fanns här en berghangar på 8000 m2 . Nu byggdes en ny på 22000 m2 nära 30 meter under marknivån. Hela detta enorma utrymme miste sin funktion då F9 lades ner. Här har man nu i stället byggt upp en flyghistorisk anläggning som fått namnet Aeroseum. Sedan januari 2008 ingår Aeroseum i nätverket Sveriges Militärhistoriska Arv och här får man uppleva flygets historia och utveckling i konkret form och med alla sina sinnen. Nog nu av historik!
Nedåt mot underjorden
Vi följer guiden in i tunneln. Det känns ganska högtidligt, det är ju inte så länge sedan detta var en topphemlig anläggning. Vi påminns genast om kärnvapentänkandet. Den tunnel vi nu går i leder så småningom tillbaka rakt ut i fria luften igen. Halvvägs ned i denna tunnel vinklar en annan tunnel av nedåt. Det är den som leder till bergrummen. Tunnelkonstruktionen är ett sätt att mildra effekten av en tryckvåg från en kärnvapenexplosion. Tryckvågen skulle blåsa igenom den öppna tunneln i stället för att träffa den riktiga öppningen med full kraft. Tack alla goda makter för att anläggningen aldrig behövde prövas för just den funktionen!
Bergrumsutställningen
Vi känner hur det sluttande golvet för oss neråt hela tiden. Vi skall ju ned nästan 30 meter i underjorden! De första skönheterna som möter oss är flygplanen Lansen , Draken och Viggen. Alla kanske inte uppfattar dem som vackra, men jag tycker att de aerodynamiska flygplanskropparna utstrålar både styrka och skönhet. Man får väl lov tycka så, även om det gäller fruktansvärda vapen.
Viggen upplever jag som storebror i skaran även om den till ålder är yngsta flygplanet. Toppen på stjärtfenan når nästan ända upp till taket och flygplanet är över 16 m långt! De många metrarna behövs för att den väldiga motorn skall få plats. Motorn ger viggenpiloten möjlighet att färdas snabbt, två gånger ljudhastigheten närmare bestämt. Motorns enorma dragkraft kan reverseras vilket innebär att jetstrålen i stället vänds framåt och då bromsas planet. Därför kan Viggen landa på en mycket kort sträcka, backa, vända och sedan starta igen i en motsatt riktning. Visst blir man väl imponerad!nktionen!
På flygförarens plats
Nu kommer en av höjdpunkterna. Jag klättrar upp och sätter mig på viggenpilotens plats. Utrymmet är minimalt och antalet knappar och reglage skrämmande många, men ändå: Vilken känsla! Hej Biggles, här kommer jag! Jag trycker fram styrspaken och gör en störtdykning mot mål på marken. Strax innan raketerna skall avfyras ser jag mitt misstag. Det är ju två götiska bröder som står där! Snabb stigning och g-kraften pressar mig mot stolen! Jag tänder efterbrännkammaren och är inom mindre än två minuter uppe på 10 kilometers höjd. Ja, fantasin triggas lätt igång i den här omgivningen.
Flera underjordiska rum
Nere på 30-metersnivån grenar tunneln ut sig i flera stora utrymmen. Där finns ännu äldre flygplan, helikoptrar samt specifika markfordon för särskilda serviceuppgifter. Här finns mycket att se och fundera över!
På frågan om hur flygplanen tog sig upp till startbanan blev guidens svar attspecialkonstruerade dragfordon kunde bogsera planen tillstart inom 90 sekunder! I ett av taken hänger en ”Tvestjärt”. Så kallades det Saabflygplan från 1940-talet med flygvapenbeteckningen J21. Det kallades ”Tvestjärt” på grund av de två stjärtbommarna. Mellan dessa bommar fanns bak i flygplankroppen motorn med en skjutande propeller. Planet kallades också skämtsamt för ”Saabs fullträff mellan två bommar”. Det hängande planet är en modell i mindre skala än originalet. Likväl väcktes barndomsminnen till liv för mig. J21 är det flygplan som ofta sågs i luften ovanför Dyrön, där jag tillbringade min barndom.
Inga flygplanskonstruktioner har väl varit helt problemfria. För J21´s del bestod det mest i att säkra ett uthopp från planet under flygning. Antag att flygföraren måste lämna planet under flygning. Kliver han ut sveps han av luftströmmen bakåt och hamnar ofelbart i propellern. Man fick alltså se till att föraren slungas så pass långt ut att han undgår detta hemska öde! En kraftig krutladdning under stolen fungerade till en början men gav efterverkningar som var besvärliga. Det visade sig att pilotens ryggrad trycktes ihop vid utskjutningen.
Här visas olika typer av törst, motorns bränsletörst och göternas kunskapstörst.
Foto: Knut Andreasson.
Långvarig sjukhusvistelse krävdes för att åter rätta till ryggen. Problemet löstes genom att det konstruerades en raketstol i stället. Raketstolen möjliggjorde en mjukare utskjutning men som ändå förde piloten bort till säkert avstånd.
Landning och uppstigning från underjorden
Ett besök på Aeroseum kan bli långvarigt. Vi gick där i över två timmar, timmar som förflöt väldigt fort. Mycket mer än ovanstående skulle jag ha kunnat berätta om men det är inte min avsikt.”I begränsningen visar sig mästaren” har någon klok man eller kvinna sagt och det exemplet tänker jag följa. En liten (civil) godbit till bara: Känner ni till att även Götaverken har byggt flygplan? I museet finns ett exemplar av GV38, inregistrerad år 1939 som nummer 8 i en serie av 14 flygplan.
Skaffning väntar
Så, ärade läsare, nu har jag landat! Nu går jag med mina götiska bröder och sällskapet till matsalen för att äta pannbiff med stekt lök och klyftpotatis. Luften (och underjorden) tycks kunna suga lika väl som sjön! Jag har nu återgett en liten del av mina upplevelser på Aeroseum, en anläggning som jag absolut kan rekommendera alla och envar!